mbogren

Varför har jag så svårt att vara arg på dig?
Jag kan inte sluta älta det du sagt
Det har satt sina spår i mitt sinne
Orden som sagts kommer aldrig att suddas ut
Många tårar har fällts för din skull
Men till vilket nytta?
När sanningen sägs, vågar jag inte möta din blick
Ditt vrede skär inut i mig och jag är rädd
Rädd att inte vara stark nog i dina ögon
Att inte anses vara en del av dig
Jag betyder inte lika mycklet för dig nu som jag en gång gjorde
Många gånger har jag samlat mitt mod för att våga tala med dig
Men modet räcker aldrig till
Sanningen bevarar jag för mig själv och allt det som jag velat säga
Jag kan inte släppa taget trots allt mitt hat
Jag behöver dig och du måste ge mig din tid
Du kanske inte ser detta ur min synvinkel just nu
Men en dag kommer du att förstå
När den dagen kommit, kommer jag tillbaka
Men tills dess, försvinner jag